Denna förmiddag roade jag mej med att plantera om två blommor som höll på att växa ur sina krukor. Tog före och efter bild men Klippte visst av halva blommorna eftersom solen lös så jag inte såg vad jag hade med men krukorna är med iaf =) Det var när jag som tur var precis var klar som dagens chock inträffade. In genom de öppna rutorna på balkongen flög en helikopter! Eller nästan iaf! Fy fan vilket stort flygfä! Jag vet inte om det var ett bi eller en geting eller nåt annat läskigt men stor som bara helvete va den iaf! Å svart/gulrandig. Jag överdriver inte när jag säger att kroppen var 5 cm lång om inte längre, jävlar!!! Den var så gigantisk att jag inte vågar prova att slå ihjäl den med risk att mitt försök till dödsstöt bara skulle vara som en irriterande klapp på denna gigantiska varelse. Så istället stod jag på behörigt avstånd, tog en bild på monstret å sen gick jag in och stängde dörren så den inte får för sej att följa efter mej. Herre gud! Jag har aldrig sett en så stor flyginsekt, den var liksom tjock som en humla typ å lång som fan! Hjärtklappning! Tur att Jerker sover, han hade ju fått panik om han sett den hahah
Idag har jag vart på vårdcentralen med min rygg. Det har krupit ner och strålar ner i hela vänster ben och jag går som en krympling. Efter att jag hade förklarat problemet för läkaren sa han "du ska få en cocktail av mej". Jag visste inte att läkare använde det uttrycket. Så nu knapras det två Alvedon fyra gånger om dagen, en diklofenak tre gånger om dagen, två paraflex tre gånger om dagen och en tramadol till natten. Paraflexen är muskelavslappnande och tramadolen är enligt läkaren "smärtdödande" ska bli spännande ikväll att se om han har rätt. Han trodde att det var nåt diskrelaterat som gjorde att det klämmer på nån nerv, beordrade total sängvila. Han såg inte alls glad ut när jag berättade att jag jobbade igår. "man ska absolut inte jobba med det där" sa han. Så folket på jobbet fick rätt ändå... Men det behöver jag ju inte säga till dom. Jag hoppas innerligt att detta går över fort för jag har fått nog av sängliggande och att vara hemma, var ju hemma och sängliggande hela hösten/vintern pga den där fotskadan. Också har jag just börjat jobba igen så går ryggen sönder, vad är det för jävla skit?! Förbannelse!!!!
Ja här var det skrivartorka vill jag lova! Jag har absolut inget att skriva om längre... Men jag får väl göra ett litet försök ändå. Det händer inte mycket i livet. Jag är osams med min rygg och har vart så i flera veckor. Det går ganska bra att jobba ändå men rida är inte att tänka på, de senaste två veckorna har jag bara vart ute och skrittat lite tre gånger, andra gången försökte jag mej på att trava lite men fick inse efter typ 10 meter att det var en mycket dålig ide! Sist var det i söndags och då gjorde det ont utan helvete att bara sitta på henne när hon rörde sej =( så det har mest vart korta promenader ut i sommarhagen så hon har fått äta lite grönt gräs. Fruktansvärt störande att ha såhär småont hela tiden, kan det inte bara gå över!?
I helgen var det postmilen men eftersom ryggen är som den är så avstod jag från att följa med. Istället var jag och hjärtat på trav i lördags. Kallt nåt så in i helvete och inte ett enda spel gick in så det var ju inget vidare men det var ändå en bra dag. Det var väldigt länge sen vi gjorde nåt ihop bara jag och han så fast att jag frös och blev fattigare så är jag nöjd =) på söndagskvällen åkte vi och hälsade på Jimmie, Sofia och nytillskottet Penny, åh jösses vad liten hon var! Jag hade glömt hur små bebisar är i början =) och väldigt söt var hon också såklart, hade förvånansvärt långt hår i nacken, det brukar ju skavas bort så dom är helt kala i bal men hon kunde nästan ha tofs =) Toksött! Och när jag nu ändå är inne på bebisspåret så fick jag även träffa Carinas lilla Elliot när dom var och hälsade på på jobbet igår. Han var nästan ännu sötare, men han är ju några veckor äldre så det är kanske inte så konstigt dom blir ju lite sötare när ögonen fäster bättre =)
Idag har jag stalledigt, jobbade 7.30-18.45 och sen var jag och handlade så landade inte hemma förän typ kl20. Var säkert inte det bästa för ryggen att släpa massa matkassar men man måste ju äta så jag hade inte så mycket val, hade dragit ut på det så länge så det var nästan helt tomt här hemma. Men nu ska vi nog klara oss ett par dagar till.
Ner faller regn, jag vill gå hem Men tänk om, du just då kom Å om du är, minst lika kär Låt mej inte bara stå här Snart blir jag sur, du är sen eller hur? Åh vilken skur, mina lockar ramlar ur Men om du är, minst lika kär Låt mej inte bara stå här Tänk om du glömt allt du lova så ömt Om dina kyssar var en dröm jag bara drömt Jag hör du är populär, flickors favorit, kasanova och allt det där Men om du är bara hälften så kär Så låt mej inte bara stå här Tänk om du glömt allt du lova så ömt Om dina kyssar var en dröm jag bara drömt Ner faller regn, snart är klockan fem Åh älsklingen, du har inte kommit än Men om du är, minst lika kär Låt mej inte bara stå här Åh baby om du är minst lika kär Låt mej inte bara stå här
