Noliz

För ett tag sen stack ju Akela ut igen när jag tog in henne i stallet och vände upp för att sätta fast henne. Då sa jag att det är tur att hon inte gör så när jag är ensam. Nu kan jag inte säga så längre!

Men det hela började tidigare, när jag skulle hämta henne. Då kom hon konstigt nog fram till mej, men precis när jag skulle ta henne så vände hon och sprang åt andra hållet. Jag gick efter och precis när jag skulle ta henne sprang hon iväg. Upprepade detta ett par gånger till och när hon tillslut lät sej fångas så fick jag som vanligt dra henne ut ur hagen. Hon gick väldigt lugnt och snällt fram till stallet och över stallgången, jag vände och var inte alls beredd när hon knuffade undan mej med sin feta mage och satte av i galopp! (Och dum som jag är släppte jag inte grimskaftet med en gång utan lät det liksom glida ur handen så jag fick en blåsa över hela ringfingret!) Så det var ju bara att knalla ut för att fånga in henne. Hon sprang såklart tillbaka mot hagen, ställde sej och betade på en liten tuva, sprang upp mot garaget när jag kom i närheten. Där lyckades hon trampa på grimskaftet så hon trodde väl att hon var fångad och gjorde inget mer försök att rymma.

Sist detta hände sa jag att det var tur att Emma var där för jag hade inte velat rida ut på henne ensam när hon är på det humöret. Men idag blev jag bara förbannad! Denna gången vände jag inte när vi kom in i stallet utan satte bara fast henne och sa till henne att hon fan inte slipper undan bara för hon dummar sej!
Jag hade från början bara tänkt ta en kort lugn tur, eventuellt bara skritta. Men ångrade mej när hon var så dum så jag grav mej iväg på en tur som blev längre varje gång hon ville ta kortaste vägen hem. När jag red iväg tänkte jag ta rundan runt fåren, när den nästan är slut kan man välja att svänga höger genom skogen (kortaste vägen) hem, gå rakt fram eller åt vänster (längsta vägen). Akela ville svänga höger så jag svängde vänster. Fick ett ifall och skulle se vart en för mej outforskad väg där inne i skogen tog vägen men den ledde ingenstans så vi vände och kom tillbaka dit vi började. Men eftersom hon ville gå hemåt styrde jag in i skogen på den nya vägen som jag och Fiia upptäckte i förra veckan upp över ett hygge. När vi kom upp försökte hon smita åt höger (den korta vägen) men det blev såklart den långa vägen. Vid nästa vägskäl hade hon gett upp och tycktes tänka "jag kan väl lika gärna gå åt vänster eftersom det är längsta vägen hem" så vi gick höger/rakt fram och hemåt. Samma resonemang verkade hon ha när vi nästan var hemma för hon svängde av som om hon tänkt ta ett varv till. Det lönar sej att visa henne många gånger att hon inte bestämmer! =) Eftersom hon var svettig redan när vi red iväg så kan ni ju föreställa er hur blöt hon var när vi kom tillbaka! Tur det var varmt och skönt väder så hon inte frös när jag släppte ut henne igen.

Bortsett från missödet i början så var hon duktig så på det stora hela är jag nöjd! Det är kul att rida ensam ibland =)